LARSSONS HUGGORM
av Per Ax:son Hambrunger

I huset bredvid Morfar och Mormor bodde maskinisten Larsson. Han var maskinist på den lokala kraftstationen nere vid herrgården.
Han och hans familj var också frireligiösa med allt vad det innebar.
Farbror Larsson var också en inbiten biodlare och en dag i början1940-talet var jag tillsammans med honom och tittade på när han skötte om sina kupor. Då upptäckte Larsson en stor huggorm som låg och solade sig under en av kuporna. Larsson var en handlingskraftig man och avlivade ormen genom att ”nacka” den med en stålspade.

Någon dag senare var min moster Anna-Greta och jag på väg hem utefter bruksgatan. Gavelfönstret till Larssons stod vidöppet och man skymtade tant Jolanta, fru Larsson, i köket. I samma ögonblick vi passerade fönstret ropade jag med hög röst: ”Här inne, moster, finns det ormar och ena sjuhelvetes ormar!” Min moster försvann i ett dammoln.

 

 

 

 

 

FALLET FRÅN STOLEN
av Per Ax:son Hambrunger

Tant Vendla hade fått reda på att jag en dag i det tidiga 1940-talet, olyckligt ramlat av en stol och gjort mig illa. Tant Vendla var en genomsnäll kvinna, frälsningssoldat och självfallet religiös och mycket varsam med kraftuttrycken i det svenska språket. Som hon också var naturligt empatisk, frågade hon vid ett besök några dagar senare: ”Hur gick det för dej då, när du ramlade av stolen?” Jag svarade: ”Det gick av bara fan det!”

 

 

 

 

GRÖNPILS
av Per Ax:son Hambrunger

I bruksgården som i den östra ändan rymde brukets tvättstuga, bodde i den västra änden Harry Hillborg med fru Karin. De hyste en viss kärlek för mig därför att de tyckte jag var så ”händig”. De hyste också en viss överdriven kärlek för brända och destillerade drycker. Hos dem fick jag ofta min livdryck ”grön-pils” eller som det egentligen hette hallonsaft. En dag frågade fru Karin: ”Vad vill du ha å dricka då?” Svaret kom reptilsnabbt: ”Får ja en konnrack!”

 

 

 

 

 

Åter till HAMBRUNGER varia!