Hantverkare och företagare i Hamrånge
av Sigvard Persson "i Bergbybacken", Västerås

 

Under mina första tonår 1934-36 åkte jag som brödpojke hos Arnold Malmgrens bageri. Färdmedlet var en transportcykel, med ett litet hjul fram och en stor låda för vetebröd, kubb, skorpor och småbröd. Bak var en något mindre låda där limporna förvarades. Att den var tungtrampad kan ni nog förstå. Mopeden fanns inte på den tiden. 

Utkörningen skedde på tisdagarna till Bergbybacken, Sjökalla, Fors och Vifors, fredagarna till Vij, Heden och Häckelsäng samt lördagarna en kortare tur till Åbyn. 

I denna berättelse vill jag speciellt nämna några av hantverkarna som jag under många turer fick "titta in" hos. Jag minns dem i den ordningen turerna gick. Barnantalet var stort i Hamrånge och ofta då jag kom till gårdarna sprang ungarna in till mamma och ropade "bröpojken kommer". Ibland fick dom en kaka men det tog hårt på min egen förtjänst. 

I Bergbybacken bodde "Sundsvalls Olle" som hade en liten förtennarverkstad i ett hönshus. Det var spännande att se hur gamla svarta kopparkärl blev skinande blanka in- och utvändigt. Sedan kom Skräddar Engström hans stora symaskin och koleldade strykjärn samt arbetsbordet där han satt med benen i kors ser jag fortfarande då jag tänker på närmaste grannarna. I Sjökalla hade skomakare "Nicken" sin verkstad och på andra sidan vägen, bodde snickare Westin. Med sin bandsåg hjälpte han mig att såga spant till en kanot som jag byggde. Urmakare "Blinken" bodde i en mycket liten stuga där klockorna runt väggarna var spännande att titta på. "Pål-Olle" var väl ingen "riktig" hantverkare men han klippte hår och kunde kallat sig frisör. Tjugufem öre tog han av oss ungar och 50 öre av vuxna. Nu kostar en hårklippning 125:-kr. det är nog bland de största prishöjningar som skett sedan den tiden. 

Lennart Berg hade cykelverkstad i Fors som han, om jag inte minns fel, flyttade till Vij. Vid den då nya landsvägen byggdes en bilverkstad som vi kallade "Prärievagnen", vad innehavaren hette minns jag ej. 

I Vifors kände jag ingen hantverkare men där var kraftstationen som redan då i högsta grad intresserade mig. Maskinist Larsson vars fru hörde till mina kunder, var ibland hemma och åt då jag kom. Några gånger fick jag följa med honom in i stationen där jag med stor respekt för elektriciteten beundrade alla maskiner och instrument. Intill stationen ligger "Slottet" där förvaltare Herlitz ,"regerade". I källaren fanns en mycket gammal bil som 'Putte" (son till Herlitz) visade några gånger då förvaltaren var bortrest. Denna bil tände mina intressen för tekniska antikviteter. Sadelmakare Wahlgren hade i Vij en verkstad där han även kunde köra in bilar för inredningsreparationer. Hos Lingvalls lekte jag redan under skolåren, jag var skolkamrat med Åke, deras yngsta son. Elektriska verkstaden där var upphovet till mitt yrkesval. 

John Lindbergs bageri hörde naturligtvis inte till mina kunder men genom Rune (min skolkamrat) fick jag insyn även där i bageriet som var mindre än Malmgrens. Till fotograf Nyberg lämnade jag min första film för framkallning (min första kamera köpte jag för 2:- kr på Tempo i Gävle). Trots att jag var skolkamrat med Erik fick jag aldrig komma in i Nybergs mörkrum. 

Nedanför Ordenshuset byggde plåtslagare Fågelberg en ny plåtslagareverkstad, den var mycket större än plåtslagare Nordins gamla verkstad. Granne med Nordin bodde Åke Wijk som amatörmässigt börjat med fotografering. Åke byggde ett mörkrum i deras uthus. Där lärde han mig grunderna i framkallning och kopiering. 

Från Heden och Häckelsäng finns inga minnen av någon hantverkare. Jag vill dock berätta om "gumman" Westin som bodde i en timmerstuga med endast 1 rum. Henne hjälpte jag med en radio som hon skaffat i stället för en gammal kristallmottagare som var mycket svår att höra på. Jag fick kristallmottagaren som tack för hjälpen och den står nu bland mina käraste tekniska antikviteter, den fungerar fortfarande. Stugan förstördes helt vid en brand, orsaken minns jag ej, men tant Westin klarade sig. 

Oskar Sandin i Häckelsäng cyklade jag ofta till även utom brödturerna. Han är en mycket skicklig "amatörfotograf" och av honom fick jag köpa kemikalier och fotopapper då jag 1935 började med framkallning och kopiering. Många Hamrångebor har nog än i dag bilder från min framkallningsskrubb i mammas bryggstuga. 

Smederna Oskar och Gustav Forsmark hade sina smedjor på var sin sida om ån i Åbyn. "Sme-Oskar" bodde på Bergsidan och dit var jag många gånger med mina morbröder Enar och Erik Vestin då vi körde hästarna för omskolning. I den stora väggfasta borrmaskinen (handdriven) med svänghjul och vev, borrade jag hål i tjock järnplåt första gången i mitt unga "teknikerliv". 

Vid kvarnen var byns närmaste badställe, vid lämpliga tillfällen stannade jag brödcykeln även där och sålde kakor till dom som var hungriga och hade någon 10-öring med sig. Där blev jag bekant med "Mjölnar-Olle" som var elektrisk montör. I kvarnen hade han en elverkstad, där fanns även en generator som drevs av en vattenturbin. En bit nedanför kvarnen fanns Bergs och Åbyns kraftstation med 75 hästkrafters effekt. Ja, nu förstår ni nog att Olle och hans "domäner" var givande för mina unga elintressen. 

Efter "bröpojkstiden" arbetade jag ibland tillsammans med Per Erik, montören som bodde i Sjökalla och Mjölnar-Olle. Sedan jag under 2 år genomgått en verkstadsskola för elektriker arbetade jag som elmontör innan jag flyttade från Hamrånge 1941. 

Mitt yrkesverksamma liv blev mer och mer "elektrifierat" men inblicken i övriga yrken bidrog till att jag även blev en s.k. mångsysslare. 

Som pensionär sysslar jag, förutom det elektriska, med urmakeri, finmekanik, snickeri och foto. Någon bagare blev det således ej av Bröpojken, men jag bakar i alla fall ganska ofta till husbehov.

 

Källa: AFTONSTJÄRNAN 1990 nr 1, ss 5-7.

 

 

 

 

 

Åter till HAMBRUNGER varia!