Hagsta övre såg
av Ann-Mari Westin och Dagmar Eliasson 

 

Hur längesedan det är en första såg anlades på plat­sen, där denna såg ligger, är obekant. Att den nuvarande fanns redan på 1850-talet framgår av, att L.E.Åhrman i sin bok Beskrifning öfver Provinsen Gestrikland, 1861 omtalar, att det då fanns två sågar i Hagsta, varav en var Hagsta Öfvre Såg.

Eftersom vi växt upp på platsen, minns vi en hel del om sågen och hört mycket berättas om den. Genom samtal med Alex Lundholm, Hagsta, och studier av mötesprotokoll tillhörande Hagsta Sågverksförening u.p.a. ha vi fått ytterligare uppgifter.

Marken, där sågen låg, var byallmänning och tillhörde, liksom vattenfallet, Hagsta byamän. Några av dessa var Hans Sjölander, Per Lindblom, Lars Martinsson d.ä., Olof Lundgren, Erik Westin och Erik Häggblom.

Från början hade sågen endast en ram och drevs av ett vanligt vattenhjul, men vid tillbyggnaden år 1869 utökades den till att omfatta två ramar och ett kantverk, var­vid det senare drevs med ett nytt separat vattenhjul. Man kunde då såga fyra timmer samtidigt. Fallhöjden var något över tre meter.

Timret fraktades med häst och kälkar vintertid till sågen och var och en av byamännen hade sin vältplats. Gängse benämningar på de olika arbetsuppgifterna var sågare, hjälpsågare, kantare och utearbetare.

Några av namnen på arbetarna vid slutet av 1800-talet är Lars Frid, Per Lindbom och Per Torell sågare, Johan Engblom och Anders Torell kantare, Såsom sågspånsutkörare arbetade systrarna Anna och Märta Frid samt familjen Per Lindblom. Produkterna utgjordes av plank, bräder, ribb och sågspån. Planken kördes till Bläsholmen (där nuvarande E4 korsar bäcken). Där buntades den med vidjor och flottades till Norrsundet för export med skutor till England. En del av virket använde bönderna för husbehov. Virket mättes i tolfter och den trettonde brädan utgjorde likvid för sågningen.

Arbetstiden var då tio timmar per dag och man arbe­tade även på lördagar.

År 1929 bildades Hagsta Sågverksförening u.p.a., som övertog sågverksrörelsen. Nämndemannen Eric Sjöström valdes att ensam teckna föreningens firma. Nu installerades en modernare sågram och ett nytt kantverk. Förmodligen var det under denna tid man också bytte ut vattenhjulen mot en dubbel kaplanturbin.

Helmer Åsberg, Ockelbo, blev år 1946 ny - men tillfällig - ägare av sågen, ty han sålde den redan 1948 till Gunnar Lindkvist, i Hagsta.

Lindkvist genomförde en hel del förbättringar, bland annat lät han spränga bort sten i dammen, bygga en ny ränna för intagning av timmer och anlägga rälsbana för transport av bräderna ut ur sågen. Han köpte en hyvelmaskin, nytt kantverk och en slipmaskin. Vattenturbinen blev nu helt otillräcklig även vid god vattentillgång, varför han anskaffade en dieselmotor. Efter en tid övergav han även denna och övergick till elektrisk drift.

Under Lindkvists tid kördes virket med lastbil till Hamrångefjärdens järnvägsstation, varifrån det fraktades vidare för export bland annat till Tyskland. Bland loka­la uppköpare kan nämnas Hedström, Aseus och Bjarnerud.

År 1963 lades driften ned och sågen revs 1978 - så oförhappandes för vår del, att vi inte hann göra någon riktig byggnadsdokumentation. Bland kvarvarande maskiner märktes ett kantverk AB Maskinfabriken, Örnsköldsvik, typ K13, År 1950, en hyvel E.V.Beronius MV AB, Eskilstuna.

På väggarna fanns mängder av anteckningar, bl a:

Byggd år 1869 utaf Byggmästaren Lindblad. Nils Sjölin Hagsta, P.O.Wretman Hagsta 1894. Sågen gick 3 maj 1902, 1910 gick sågen den 6te April, Sågen gick Den 18 Maj 1894. Anteckningarna om "sågen gick ..." avsåg givetvis första driftsdagen på året - efter det isen smält och vårfloden börjat göra sig märkbar. 

 

Kartor över Hagsta Övre såg, Hamrånge

 

 

 

 

 

 

 

 

 Åter till HAMBRUNGER varia!