… ur Byvandring i Sjökalla
av Barbro Schönning

 

… berättade jag litet om bynamnet. Namnformen utgår från en fornnordisk flertalsform, vilken kan översättas till "sjökarlars by". I gamla tider fanns tidvis en sjö på den sanka marken med namnet Flan (Fladen). I en fogdefordringslängd från 1541 står "Sjökarla", men redan året därpå "Siökalla", nästan lika som idag. 

Nu börjar vandringen ner genom "Fälen" (fäled) för att göra uppehåll vid Västerhäll, byns enda berg. Västerhäll är en historisk plats, där en eventuell stavkyrka kan ha funnits före den gamla kyrkan nere vid ån, som revs 1849. Klockstapeln stod ju i Berg och i gamla handlingar läser man "Bergs kyrkby". Gränsen mellan de båda byarna går strax söder om berget och de båda husen nedanför har bygränsen mellan husen. 

Valborgsmässoeldar har brunnit på Västerhäll i mer än hundra år. Tjärtunnor lyste över nejden i vårnatten och från andra byar kom ungdomar med musik i täten. Ingrids-Anna, en gammal piga, blåste i näverlur. Dans förekom ej ty marken var otjänlig.

 

Källa: AFTONSTJÄRNAN, 1989 nr 2, s5.

 

 

 

 Åter till HAMBRUNGER varia!