BÅTSMÄN I HAMRÅNGE
av Barbro Schönning-Nyberg
 

Hamrånge har som kustsocken haft roteanställda båtsmän, med början troligtvis under 1600-talet. Enligt mantalslängder från 1700-talet var antalet båtsmän 12 ordinarie och 6 extra ordinarie, vilka benämndes fördubblingsbåtsmän. Rotebönderna fick ju ibland vakansbekymmer ifall ordinarie båtsman inte skötte sin tjänst till full belåtenhet eller också på grund av sjukdom måste ta avsked av tjänsten. Enligt uppgift av nu hädangångne Ossian Berg uppkom de s k "uddemantalskassorna just genom skyldigheter för varje rote att underhålla båtsman. Men ibland hände det att några hemman inte gick jämt upp med roteringen och blev utanför. Dessa kallades då udda mantal. Då fick bönderna på dessa gårdar betala till uddemantalskassan samma belopp som ett båtsmanshåll kostade bönderna i övriga rotar. Ur den kassan kunde man sedan ta pengar vid anställning av ny båtsman eller också vid trängande behov erhålla lån därur. 

Det ålåg rotebönderna att vara båtsmanshustrun behjälplig med tyngre göromål den tid båtsmannen var borta på tjänstgöring. Hamrånges båtsmän hade sin tjänst förlagd till Stockholm och Karlskrona, vilket även framgår av Hamrånges död- och begravningsbok för år 1760, som säger att tre fördubblingsbåtsmän "aflidna uti Carlscrona", nämligen Anders Dunder från Berg, Jan Jansson Vijman från Vij samt Anders Olsson Frisk från Lillrån. 

Kungörelser angående tjänstgöring finns ännu kvar i församlingens arkiv och från år 1890 finns både prästbevis och tjänstgöringsorder för nio båtsmän att infinna sig i Stockholm i september, varvid det tillkom rotebönderna att svara för skjuts till ångbåtsbryggan i Gävle och sedermera hämtning på samma plats vid återkomsten. 

Ossian Bergs, morfar var en tid båtsman i Berg och av bevarade handlingar från, den tiden kan man se vilka skyldig- och rättigheter en båtsman hade på 1800-talet. Kontraktet mellan båtsmannen Anders Berg och hans rotebönder omfattar en tid av 25 år, såvida ej sjukdom eller andra bräckligheter inträffar, som föranleder avsked från tjänsten. I legan ingår en blygsam summa kontanter, i vissa fall en ko, samt noga föreskrivet vilka båtsmansvretar han får bruka och på vilken skog gärdselstängsel och ved får huggas. Kontraktet beskriver hurudan bostad en båtsman var berättigad till. En stuga med kammare uppbyggd av 15 alnars timmer till långväggar, 8 alnar timmer till tvärväggar, på stugan skulle vara brädtak, undertak av bräder, spontat golv, en mur, en fyllningsdörr och tvenne fönster, samt ett lås. I kammaren skulle också vara brädtak, undertak och golv, ett fönster och en dörr. Ett fähus med fullt innanrede, samt ett foderhus hörde också till utrustningen. Men - skulle Berg av eget förvållande inom 25 år sluta sin tjänst varder han från kontraktet med dess rättigheter förlustig samt återbetala lagan. Innan kontraktet undertecknats av båda parter fick Anders Berg lämna ett intyg där han med läkarattest styrkt sig vara till "krigstjenst duglig och alltså nu varder med hvillkor af Compagnichefens approbation i Landscontoirets Rulla inskriven till båtsman för varande roten No:62 Berg vid första Norrlands 1:sta rotebåtsmanscompagni inom Hamrånge socken, hörande detta contract skyndsammeligen för Herr Compgnichefen uppvisa. Gefle landscontor den 4 nov. 1853. På landshöfdingeämbetets vägnar: J. G. Strandberg". Med detta förklarar sig båtsman Berg till alla delar nöjd och lovar att troget och redigt tjäna i 25 års tid, vilket han styrker med sitt namn och bomärke. Samtliga rotebönder har också undertecknat med namn och bomärke, nämligen Jon Ersson No. 4, Lars Persson s.4, Clara Härdelin ss.4, Hans Hansson sss.4, Olof Persson No 5, Anders Andersson s.5, Jöns Persson No.6, samtliga i Bergs by. För Sjökalla by No.1 Jöns Olsson och s.1 Per Olsson. Att rotehållarna såväl som båtsman undertecknat egenhändigt intygar Per Wiström i Berg och Erik Molin i Hagsta. Tyvärr kunde inte Anders Berg tjäna kung och fosterland så länge då han blev sjuk och måste begära avsked, varvid han erhöll vitsord att han under tjänstetiden "hafver sig troget och hwäl skickat".  

En av Bergs bys sista båtsmän var Anders Smedhammar, född 15/12 1843 och död 1925. Hans hustru hette Erika, f Söderlund från Hille. Deras stuga i Bergbybacken är tyvärr riven, men ett foto dokumenterar hur båtsmansstugan såg ut. 

Båtsmansnamnet var ofta förknippat med bynamnet, men även hantverket fanns representerat genom t ex nämnde Smedhammar och likaså namnet Sågare. Båtsmän i Åbyn hette Åby, Åbom och Åberg. I Hagsta fanns Hagsten och i Sjökalla Sjökarl o s v. 

Båtsmansyrket var ju en tjänst som man frivilligt sökte, medan däremot rotebönderna var tvångsinpassade i indelningsverket. Det hände nog att det förekom tvister ibland mellan båtsman och hans rotebönder. I riksdagsman Westins bok kan man läsa om hur båtsman Friskopp i Häckelsäng kom på kant med sin rotebonde och i samband därmed gick i nattvardsstrejk. Att försumma användandet av nådemedlen var på 1700-talet en allvarlig sak, så Friskopp fick efter en tillrättavisning av kyrkoherden lova bot och bättring och i ett protokoll av senare datum kan man läsa att Friskopp då förde en "christelig och beskedlig vandel". 

Av Hamrånges många båtsmän genom tiderna vore säkert en hel del värda ett särskilt omnämnande, men det finns inte så många anteckningar från den tiden. I ett prästbevis från år 1890 finns dock en anteckning om att båtsman Anders Högberg på Sand har Svärdsmedalj, samt att han är oförhindrad till nattvardsgång och åtnjuter medborgerligt förtroende. En båtsmans tillvaro var nog så omväxlande, medan hustrun däremot ensam fick dra försorg om hemmet och barnen den tid maken var utkommenderad. Skalder har i alla tider skapat hjältedikter om modiga män, medan kvinnan som fullgjort sin plikt i det tysta, aldrig ägnats någon större uppmärksamhet. Det här med jämlikhet var ett okänt begrepp på den tiden.

  

ur AFTONSTJÄRNAN 1984, nr 1:

 

 

 

 Åter till HAMBRUNGER varia!